|
Hem
Evenemang
Styrelsen
Bluesbulletinen
I Radion
Länkar
Nyheter
Foton
Gästbok
10 bästa blues skivorna
In English
|
En guide till Southern Soul
Beg, Scream’n’Shout
En av mina första musikaliska aha upplevelser var när jag för
första gången la på Hound Dog Taylors debutplatta,
ett skramligt sound med vinande slide slog emot mig, chockad konstaterade
jag att bättre än så här kan musik inte bli. Nästa
gång jag fick samma musikaliska kick var när jag fick höra
något helt annat, James Carr sjungandes The Dark End Of
The Street. Detta var någonting helt annat än Hound Dog
Taylor och jag visste egentligen inte riktigt var det var men det tilltalade
mig enormt. Några år senare så sitter jag fortfarande
med mina älskade Hound Dog Taylor plattor men också en mängd
Southernsoul plattor. För vad jag snubblat över var just Southernsoul,
en musikstil som har föga att göra med blues men som i mångt
och mycket bär på samma arv, för om bluesen är släkt
i rakt nedstigande led med gospeln så är Southernsoulen det
i ännu högre utsträckning. Nu kan man alltid diskutera
vad Southernsoul är, för den kan låta på många
sätt, men enklaste beskrivningen är att den är vad den
heter, nämligen själfull soulmusik från amerikanska södern
och ofta inspelad i Memphis, Muscle Shoals, eller kanske New Orleans.
Det mesta och det bästa av musiken är inspelad på 60-talet;
Otis Redding, Percy Sledge, Sam & Dave, Wilson
Pickett och Aretha Franklin är konkreta exempel på
hur Southernsoul kan låta.
Muscle Shoals förtjänar sin förklaring, där härskade
demonproducenten Rick Hall och det är så nära himmelriket
man kan komma när det gäller southernsoul. Här spelade
de flesta och de bästa av artisterna in sina alster, musiken som
spelades in i FAME studion är helt enkelt lite råare och mer
jordnära än det mesta som spelades in i t.ex. Memphis. Är
det inspelat i FAME studion så är det garanterat havärt.
Att finna southernsoul på CD idag är inga problem, det ges
ut floder av southernsoul, det är bara storleken på plånboken
som avgör hur mycket man kan köpa. Bolaget Stax från Memphis
är kanske det som först slog igenom kommersiellt, där återfinns
t.ex. Otis Redding, Sam & Dave, Eddie Floyd,
Johnny Taylor och en mängd andra artister. En ganska kostsam
men hyfsat omfattande introduktion till Stax är boxen Stax Story
(STAX 4SCD 4429), 4 CD med massor av bra musik.
Ett annat Memphis bolag med stora kommersiella framgångar var Hi
Records. Ann Peebles, Al Green, O.V. Wright och Otis
Clay är kända namn som spelade in på Hi. Hi hade sina
största framgångar på 70-talet, musiken är därför
mer välanpassad med stråkar och annat otyg. Rekommenderad lyssning
är t.ex. Al Green – Hi And Mighty (Hi RECORDS
– HEXD 41)och Otis Clay – The Hi Masters (Hi RECORDS
– HEX 34). O.V Wrights är en av de största inom
Southernsoul och hans Hi material är ett måste, men försök
i första hand få tag på Giant
Of Southern Soul (Connoisseur
VSOP CD353) som är hans Back Beat material, det är betydligt
råare, oslipat och bättre.
Störst av dom alla är en annan sångare som gick bort för
en tid sedan, James Carr. Han spelade in sitt material på
ett annat Memphis bolag nämligen Goldwax. Har man hört originalet
av The Dark End of the Street en gång så behövs
inga förklaringar, James Carr var störst av dom alla. Dan
Penn som skrev låten, säger på liveskivan A Moment
At the Theatre (PROPER – PRPCD9), som för övrigt också
är havärd, ”det är många som frågar mig
vilken som är den bästa versionen av The Dark End Of The Street,
som om det fanns någon annan version än James Carrs”.
The Essential James Carr (Razor & Tie – RE 2060) heter
skivan med hans bästa material, inte lätt att hitta tyvärr.
Dan Penn är i första hand låtskrivare som tillsammans
med Spooner Oldham och andra skrivit många klassiska southernsoul
låtar, t.ex. Cry like a baby, Out of left field, I’m
your puppet och Do right woman, Do right man. Han är också
en mycket duktig sångare vilket han bevisade 1994 då han spelade
in plattan Do Right Man (Sire Records Company) tillsammans med
hela gänget från den tiden då det begav sig.
Det Nashville baserade bolaget Sound Stage 7 spelade in artister såsom
Joe Simon, Ella Washington och Geater Davis. Joe
Simon är en artist som verkligen har en egen stil, dels är hans
röst säregen och dels så är hans musik mycket country
influerad. Vilket inte minst bevisas av att han spelat in flera country
låtar som t.ex. Kris Kristoffersons Help Me Make It Through
The Night. Rekommenderad lyssning är Music In My Bones
(RHINO – R2 72865), se upp med de sista låtarna som gränsar
till disco. Ella Washingtons inspelning av Harlan Howards
He Called Me Baby definierar hur en southernsoul låt ska
låta, otroligt bra helt enkelt. Numera finns en CD med Ella
Washingtons SS7 material att köpa. Soul
Sisters (TOTALLY – TOTAL CD 002) är annars en prisvärd
introduktion till kvinnlig Southernsoul, finns på Ginza för
29:- och innehåller just He Called Me Baby! Geater Davis
är för dom som vill ha sin soul lite bluesig och melankolisk,
han är kraftigt influerad av Bobby ”Blue” Bland,
Sadder Shades Of Blue (WESTSIDE – WESA 806) rekommenderas.
Clarence Carter är av någon anledning lätt att
glömma bort i dessa sammanhang, trots att han är en av de bästa.
Hans musik är funkig, fräck och humoristisk, riktig partymusik.
Lyssna på plattan Snatching It Back (RHINO – R2 70286)
och njut. Materialet är inspelat i Muscle Shoals FAME studio med
Rick Hall vid spakarna
Jag skulle kunna fortsätta i evighet, men det går inte så
jag avslutar med en bråkdel av de artister vars material också
är värt att införskaffa; Solomon Burke, Joe Tex, Howard
Tate, Soul Brothers Six, Irma Thomas, Candi Staton, Ann Sexton, Laura
Lee, Etta James, William Bell, Ruby Johnson, Sam Dees, Spencer Wiggins,
Betty Lavette, Arthur Alexander, Arthur Conley, Bobby Patterson, och så
vidare...
Patrik Urbansson
|
|