Uppdaterad November 3, 2003 18:35
Marinos röst värmer blå själar
!
av Jimmy Johansson
Det är på bluesscenerna som Soulmates har gjorts sig mest
kända som ett makalöst live band, trots att deras repertoar
numera innehåller allt mer soulmusik.
Jeffersons utsände har träffat bandets frontman Marino Valle
för att reda ut begreppen och ge en aktuell bild över vad som
händer just nu.
Marino har under de senaste tio åren vuxit ut till en av de främsta
vokalisterna i Sverige och övriga Skandinavien. Marino har blivit
rejält uppmärksammad och han kom också att bli den första
pristagaren ur Janne Rosenqvists minnesstipendium, kanske det finaste
bluespris man kan få i Sverige.
Vi inleder i alla fall med den klassiska frågan:
Hur kom det sig att du började med musik? Hur startade allting
egentligen?
Ja, det hela började faktiskt under en skolresa till London och England
1990. På båtresan över var det en talangjakt och lite
pressad av kompisarna gick jag upp och sjöng Drifters gamla hit ”Under
the Boardwalk”. Det var faktiskt första gången som jag
sjöng offentligt. Anledning till varför det blev en gammal Drifterslåt
var att jag på den tiden var ganska svag för Doo Wop genren.
Men du vet under tiden jag stod på scenen såg jag att det
glittrade till i ögonen på publiken och jag fick en otroligt
stark känsla att det här känns väldigt rätt,
och på den vägen är det. Så när jag kom hem
brann jag lite över att få komma med i ett band och sjunga,
och redan samma år började jag sjunga och spela munspel i olika
band som spelade mest gamla fina rocklåtar. Jag började spela
munspel efter att ha hört Sonny Boy Williamsons suveräna ”Work
with me”. Sedan blev jag 1991 med i Troubleshooters med Ari Hautala
som gitarrist. I Troubleshooters spelade vi mycket Texasblues och rock
ja du vet lite åt Fabulous Thunderbirds hållet. Redan då
var Tomas Lindell och Ippe Panttila med i bandet. Bandet höll i några
år, men 1994 bildades The Mavericks med Anders Lewén som
gitarrist.
Men Doo Wopen var inte inne 1990, hur kunde det komma sig att du började
med den typen av musik?
Det var faktiskt så att jag fick en kassett av en kompis med lite
rock och Doo Woop och jag tyckte att det lät väldigt bra. Under
början av 90-talet fick jag mängder med tips på intressant
musik från en rad olika kompisar och musiker. Mikael Fahleryd och
Anders Lewén tipsade på olika låtar och stilar. Vid
ett tillfälle när jag sjöng en ballad kom Markus Andersson
(Blue Weather) fram och sa ”Marino du sjunger precis som Bobby ’Blue’
Bland”. Det var bara det att jag hade på den tiden inte en
aning om vad Bobby Bland var för någon artist.
Vilka har varit dina viktigaste inspirationskällor?
Det är många det. En som har betytt mycket för mig var
Janne Rosenqvist. Det började redan under tiden i Mavericks med att
han gav bandet ett enormt självförtroende då han efter
konserter gav oss komplimanger och fina recensioner. Han skickade också
inspiration i kassettform med tips på låtar som kunde passa
oss. Framförallt var det Louisianablues balladerna som jag föll
för.
Bluessångarna som är mina favoriter är Freddie King, BB
King och Bobby Bland. Sedan har vi Clyde McPhatter, Rudy Lewis och Johnny
Moore som var fantastiska sångare och som samtliga var med i The
Drifters och spelade in otroligt fina låtar på femtiotalet.
Munspelskungarna är Sonny Boy ( ett och två), Walter Horton,
Little Walter, Howlin Wolf, Kim Wilson, William Clark och Stevie Wonder.
Jag kan inte förlåta mig själv om jag inte får nämna
Cookie & The Cupcakes, Little Willie John, James Carrs 60tals inspelningar
förstås som var helt makalösa, Sam Cooke, Donny Hathaway,
Jackie Wilson, Stevie Wonder och naturligtvis Big O, Otis Redding. En
liveplatta som jag måste rekommendera är Sam Cookes ”Live
at the Harlem Square” som är ett riktigt guldkorn.
Sedan måste jag bara nämna en rad svenskar som jag värdesätter
högt. Sven Zetterberg har en sådan energi i både gitarrspel
och sång att han framstår som en av de riktigt stora i Sverige
och Europa. Mr Bo är en annan utmärkt gitarrist och sångare.
Min gamla kompis Anders Lewén är en strålande gitarrist
och har vuxit till en stor låtskrivare under de senaste åren.
Bland svenska munspelare så gillar jag Janne Sjöström,
Tomas Grahn, Stefan Dafgård, som också utvecklats till en
duktig sångare. En annan som måste nämnas är naturligtvis
Knockout Greg som även han har utvecklats enormt under sin karriär.
Det har varit mycket snack om varför ni inte har kommit med någon
full längds CD, varför har det aldrig blivit av?
Ja det är en lång historia. Men det var så här att
vi hade material till en hel CD. Vi sökte lite olika bolag och det
norska Blue Mood nappade, men sedan visade det sig att de bara ville ge
ut några av våra låtar på en mini CD. Utöver
detta blev det förseningar på nästan ett år och
det innebar att vi i bandet tappade sugen. Men jag kan tala om för
dig att vi är nu på gång att gå in i studio under
våren för att försöka ge ut vår första
”riktiga” CD. Skivan kommer att ges ut av Last Buzz i Göteborg.
Förhoppningsvis kommer den ut under året.
Vilken typ att platta kommer det att bli? Soul, blues eller?
För det första ska vi gå in i studion för att ha
roligt. Det är viktigt att man har den rätta känslan. Men
det är så idag att mycket av bandets repertoar är lite
mer åt soulhållet så man kan säkert förmoda
att tyngden kommer att läggas på soul och så blir det
säkert en och annan R&B låt och någon ballad.
Blir det eget producerat material eller kommer det att bli mycket
covers?
Det kommer att bli en blandning tror jag. Men det är lite för
tidigt att säga mer exakt. Helt klart är att med det sound bandet
har idag så kommer det att bli en hel del 60-tals soul. Våra
blåsare är väldigt duktiga på att göra bra
blåsarr i 60-tals stuk och i Memphis Horns anda. Och dessutom tycker
jag att det otroligt kul att sjunga just soul. Soulen ställer höga
krav på sångaren och därför försöker jag
nu spara och utveckla min röst. Jag försöker att lära
mig lite sångteknik genom att ta sånglektioner
Soulmates är lite av ett annorlunda band i Sverige idag. De flesta
banden lirar nästan enbart blues i olika stilar. Har det varit en
medveten strävan att ni skulle vara lite annorlunda?
Vi försöker att skilja oss från de övriga banden
i Sverige det är nog helt riktigt, med blåsare så har
vi en unik sättning än vad ett vanligt bluesband har så
därför blir vårt sound totalt annorlunda än det vanliga.
Hur ser bandet ut idag?
Förutom mig själv på sång och munspel så har
vi Thomas Hammarlund på gitarr, Ippe Panttila trummor, Tomas Lindell
bas, Tore Berglund tenorsax, Magnus Thorell trumpet. Utöver detta
så Bengt Arenblad och Pierre Svärd på hammond B3 orgel
ibland.
Hur ser du på bandets framtid?
För det första vill vi släppa en platta som känns
bra, och det är klart att om den skulle tas emot positivt av publik
och kritiker så skulle säkert våra speltillfällen
öka. Idag har vi några gigg i månaden. Visst har vi en
önskan att en dag få livnära oss på musiken, men
vi har inte bråttom, jag tror att tiden jobbar för oss just
nu. Vi märker när vi är ute och spelar att såväl
gammal som ung gillar vårt sound. Jag tror att just soulmusiken
har en stor publik, detta kan klart avläsas såväl här
i Sverige som i Norge och Finland.
Ser du någon skillnad på musikscenen i de nordiska länderna?
I Norge blir vi väldigt väl mottagna och det är nästan
likadant i Finland. Man kan nog säga att Soulmates popularitet växer
stadigt i Norge och Finland. Detta känns självklart enormt inspirerande.
Det är lättare att gå vidare när man får så
mycket lovord. Men jag måste få tillägga att vi även
här hemma har en stor publik. Efter spelningarna kommer det ofta
fram folk för att ge oss beröm, och inte då minst för
våra egna låtar och sånt känns extra kul. Man känner
sig stärkt och det innebär i sin tur att jag mår jättebra
när jag står på scenen. Med en stark självkänsla
i botten kan man spela ut hela sitt register på ett helt annat sätt.
Sedan till din fråga om det finns en skillnad inom de nordiska länderna,
det måste man nog säga att det är. I Norge satsar man
på kulturen på ett helt annat sätt än vad man gör
till exempel i Sverige. Staten hjälper blueslivet på ett sätt
som är totalt främmande för oss i Sverige. Bluesen har
en helt annan status i Norge än vad den har här hemma, vilket
är synd tycker jag. Du vet bluesklubbarna får stöd från
kommunerna, festivaler växer upp varje år och publiktillströmningen
är jättestor. Vi har mycket att göra innan vi kommer i
närheten av Norges nivå avslutar Marino.
För egen del är det bara att konstatera att Soulmates är
ett annorlunda band med ett sound som inte är vanligt i vårt
land. Dessutom har man en sångare som har en stor röst och
kanske den ”svartaste rösten” på den här sidan
av Atlanten. Det är bara att hoppas att skivprojektet kommer i hamn
så att vi fans äntligen kan få hamna i laserstrålens
våld hemma i bästa fåtöljen.
Webmaster:
patrik.urbansson@telia.com
Ordförande
Crossroads: Kjell Wikström
Två Systrars Väg 3A
393 57 Kalmar
Sweden
Phone: +46 480 290 78